Den yttersta konsekvensen av en för svag alkoholpolitik

Med anledning av CAN:s rapport och SVT:s nya dokumentärserie Djävulsdansen om medberoende som börjar ikväll.

Sverige har jämfört med de flesta andra länder en fantastisk alkoholpolitik. Vi är oxå bland de bättre länderna på jämställdhet. Nöjer vi oss för det? Nej, jämställdhet måste stå högt på agendan tills kön inte spelar någon roll precis som effektiv alkoholpolitiken måste vara prio tills alkoholen inte skadar, särskilt inte så länge det finns skador på tredje person. Hur någon kan tycka något annat är för mig oförståeligt. Forskningen styr (eller borde åtminstone styra) hur vi behandlar patienter i sjukvården och pedagogiken i skolan, varför styr den inte politiken? Varför låter partierna ideologin gå före vad forskningen säger? Det gäller exempelvis båda alkoholskatt och tvådelad föräldraledighet.

Det kanske kommer som en chock för dig men vår alkohollag är en skyddande lagstiftning, inte en festregulator. Den finns inte, som en del uttrycker det, för att vara en glädjedödare utan för att skydda de som ytterst tar stryk av missbruket. Däribland de medberoende. Alkohollagen finns för att skapa frihet. Beroende är nämligen motsats till frihet och så länge en persons frihet att dricka alkohol blir en annan person ofrihet (ex barn som parerar föräldrarna, undvikande att röra sig på vissa platser etc) behöver vi en skarpare lagstiftning.

Om det bästa för att minska missbruket och beroendet hade varit att bara fokusera på den gruppen som dricker mest så hade svensk alkoholpolitik varit utformad på ett annat sätt.

Om det vore så hade WHO rekommenderat Sverige något annat. Men den forskning som finns är tydlig. Begränsad tillgänglighet, alkoholreklamförbud och hög alkoholskatt är det som funkar och det som kommer hålla nere och sänka alkoholkonsumtionen och därmed missbruket som i sin tur har ett enormt passivt drickande kring sig (alltså som passiv rökning, den som finns bredvid skadas också).

Oskyldiga människor, kvinnor i parker, män på gatan och barn i hemmen lider för att folk risk- och missbrukar alkohol. I slutändan är det därför jag ägnat större delen av mitt liv till detta. Kampen för att ibland bevara, ibland förstärka den effektiva alkoholpolitik som Sverige i grunden har. Kampen för att alkoholindustrin ska utraderas och alkoholliberalerna ska välja en annan väg kanske aldrig tar slut men jag tänker stå längst fram för jag är så oerhört övertygad om att jag har rätt. Och jag är inte ensam. Vi är många som har en glöd inom oss som aldrig tycks slockna. Trots idiotiska idéer som gårdsförsäljning, kommersiell näthandel, en alkoholskatt som fått stå stilla och en passiv hållning till det flöde av alkoholreklam som bara öser över oss så kommer vi fightas för oss själva och för andra. Vi tänker inte svika maskrosbarnen den här gången heller.

Lämna en kommentar