Byta bransch?

Här på andra sidan jorden snurrar tankarna för fullt. När frågor om sexualbrott, kvinnors begränsade frihet eller jämställdhet over all är på tapeten känner jag ofta att jag inte gör tillräckligt i den feministiska kampen. Som att jämställdhet är viktigt och på riktig och alkohol, som jag ju ägnar mitt liv åt, bara är en liten sidofråga som inte är tillräckligt relevanta. Detta kommer upp titt som tätt, nu senast med anledning av de efterföljande diskussionerna om gruppen män kopplat till händelserna under We are Stockholm. Jag känner mig för lite insatt, läser kloka inlägg och håller med men kan inte formulera argumenten eller resonemangen själv så jag låter ofta bli att tycka överhuvudtaget. Detta trots att jag läst genusvetenskap i tre terminer. 

Vid dessa tillfällen känns det som jag borde byta bransch. Dissa alkoholpolitiken och lägga all min energi på jämställdhetsfrågorna. Men så tänker jag ett varv till och inser att det bästa jag kan ge jämställdheten i Sverige är ett alkoholperspektiv i debatten. Att brinna för en så osexig och obekväm fråga som alkohol, som dessutom är en fråga som väldigt få vill prata om (förutom de som vill släppa allt fritt) är frustrerande. Samtidigt vet jag att alkoholen är inblandad i en klar majoritet av alla våldsbrott och jag skulle gissa att siffran är motsvarande när det kommer till sexualbrott. Det är med alkohol i kroppen som män tappar sin vardagliga gräns om hur de borde bete sig mot kvinnor och en minskad totalkonsumtion skulle minska antalet brott och en minskad totalkonsumtion uppnås genom höjda skatter, ett starkt detaljhandelsmonopol och begränsad alkoholreklam. Det är precis som med jämställdhetsfrågorna, vi vet vad som behöver göras men det görs inte. 

Så jag får peppa mig själv att jag visst bidrar till jämställdhet på ett strukturellt plan genom mitt alkoholpolitiska engagemang och se till att alkoholperspektivet lyfts i fler debatter som handlar om jämställdhet. Men egentligen är jag nog bara avundsjuk på alla coola som tar plats i jämställdhetsfrågorna. Jag vill också så den slutgiltiga frågan blir väl vad som krävs för att det ska bli så?

Annonser

Rätt person på fel plats

Jag kan bli så fruktansvärt provocerad och förbannad när det uppdagas att det finns smarta och skickliga personer på fel plats. Personer som uppenbarligen gör ett bra jobb och därmed påverkar människor. På fel sätt.

Nu senast har SD beslutat att anmäla sin kampanj i Östermalmstorgs tunnelbanor till 100-Wattaren, en tävling som belönar effektiv reklam. De får på sätt uppmärksamhet för sitt budskap igen. Blir de inte vidare nominerade av juryn kommer de se till att de får spridning genom att dra på sig offerkoftan. Och ännu en gång hamnar de i rampljuset.

Ett annat exempel är beer beauty där Carlsberg helt genialiskt lyckas förflytta öl till något mysigt, nyttigt och gott för individen. Behöver jag säga att jag inte är orolig för att folk ska bli beroende av ölshampo. Jag är upprörd över att de lyckas avproblemtisera deras produkt som dagligen dödar människor.

Men så finns de gånger då fel person är på rätt plats. Volkswagnen är ett av de senaste exemplen. Bra grej att göra bilar mer miljövänliga, typiskt dåligt att manipulera avgastester.

Men det finns hopp. Det finns även exempel där rätt personer är på rätt plats. IOGT-NTO är ett sånt ställe och ikväll åker jag och ett gäng från min avdelning till Berlin för att tävla med Stören i digital kommunikation. Imorgon kväll vet vi hur rätt vi är.

Och ja, jag förbehåller mig rätten att definiera vad som är att påverka människor på fel sätt. Och ja, det vore fantastiskt om Carlsbergs schampo gick så bra att de la om sin produktion och bara fokuserade på att sälja beer beauty och fortsättningsvis inte producerade en enda flaska alkoöl.

Los Angeles, San Francisco, Seattle och Vancouver

Fyra stora städer på fem dagar och dessutom förflytta sig med bil mellan dem ger en begränsat med tid i varje stad. Prioritera hårt och var nöjd med allt som livet ger var mottot.

Jag landade på tisdagen i Los Angeles mitt i natten svensk tid. Åt en sushi på hotellrumsgolvet (satte den romantiska standarden direkt). Vaknade kl 5 och tyckte att det var dags att ta tillvara på tiden tillsammans. Erik tyckte vi skulle sova någon timme till. Han vann. Åt frukost på stående fot i en park, drog till Hollywood och gick på stjärnorna, kollade på de stora Hollywoodbokstäverna, körde igenom Beverly hills och hängde några timmar på Santa Monica beach där de spelade in Baywatch. Påbörjade resan mot San Francisco på highway one. Själva highway one får bli ett eget inlägg men den korta sammanfattningen är att kustkörningen var magisk.  bild 2
Hittade varken Kate Winslet eller Julia Roberts så fick nöja mig med en stjärna från en av mina favoritfilmer Moulin Rouge. bild 1Solbrillor och selfie, ett vinnande koncept!bild 4 Santa Monica beach. Det var inte jättevarmt i vattnet kan jag erkänna, men, jag har badat i Stilla havet!

Kom fram till i San Fran på torsdagskvällen, hittade vårt hotell och drog direkt till stranden för att få till den där unika solnedgången vid golden gate-bro. Köade för att få äta på The Cheesecake factory, körde upp och ned i de oerhört branta backarna (Erik mycket nöjd), somnade och gick upp tidigt för att jag skulle få plocka en löptur i ännu en stad. Åt lunch vid pir 39 på Bubba Gump Shrimp (som i Forest Gump) och drog vidare. Spanade in staden i strålande sol och skulle fortsätta norrut över Golden gate-bron och då visade sig staden från sin rätta sida. Tjockaste dimman jag förflyttat mig igenom. IMG_4530Jag fotar solen och Erik fotar mig2015-04-30 22.09.48Lite för stora för vårt eget bästa.bild 52Hepp!2015-05-01 08.33.29Bra jobbat!bild 13 Från toppen på en av kullarna och ned för stadens konstigaste väg bild 23Fog city. Korrekt beskrivning. Men jag är ändå inte bitter.

I Seattle var vi bara en kort sväng under lördagen. Powernap i en park till jammande gitarrer och sen besökte vi Starbucks Roastery. Jag var glad över min kopp choklad och Erik drack tre espressos från olika bönor, jada jada, sen var han speedad och glad. Körde ikapp med solnedgången och drog vidare norrut. IMG_4572Kaffe!bild 14 Solnedgången avnjöts tillsammans med ett rör pringles

Sent lördag kväll kom vi fram till Vancouver. Sov som en stock och åkte till en delikatesshall och köpte en picknickbrunch (med en getostkräm från himlen) och blev fotad av en söt gammal man som nog tyckte att vi var ganska söta. Hängde flera timmar i park och pratade om värderingar, åkte bussbåt och fick en privat guidad tur av Erik i stan som han en gång bodde i. Söndag kväll åkte jag hem och inte f–n var jag taggad på det.  bild 34Körsbärstomater och jordgubbar till frukost, klagade inte.IMG_4585Jag i väntan på bussbåten med parken i bakgrunden. 

Det var det, nästa och sista delen handlar alltså om highway one.

 

 

Aten!

Årets sista capital city weekend bar av till Aten med Sofia och Eva. En inre och yttre resa i personlig utveckling som dokumenterats genom film. Resan har även kallats Knatte, Fnatte, Tjatte goes Aten.

Vi har kollat på stenar, åkt hop-on-hop-off-buss, gått, ätit halvtaskig mat, klippt film på hotellrummet, förundrats över människans storverk och skrattat i mängder. Den bästa dokumentationen av vår resa finns i de fyra filmerna vi klippt ihop som finns längre ned i detta inlägg (den från fjärde dagen är den som syns, klicka i menyn där det står ”playlist” och välj dag 1 först, hey teknikkunnig) eller på vår facebooksida Vår fantastiska resa till Aten (varning för storhetsvansinne) där samtliga små och stora klipp finns upplagda.

Vi gick upp till Pnyx där begreppet demokrati skapades. Riktigt häftigt att stå på samma plats där det började. 20 000 fria män, alla infödda atenare samlades ett gäng gånger/år och röstade genom försöksvotering. De stod på berget och hade utsikt över stadens marknad och kärna samt Akropolis för att vid beslut bli påminda om att rösta på det som var bäst för Atens 500 000 invånare och samtidigt rösta så de gjorde gudarna nöjda. Att 20 000 av en halv miljon invånare fick rösta är knappast representativt men en måste ju börja någonstans och jag tycker snarare att det är helt sjukt att det skulle ta 2500 år innan alla vuxna fick rösträtt. Av guiden fick vi lära oss att ordet idiot kommer från den tiden och var ett begrepp för den som var egoistisk och lat. Att vara idiota betyder att bara se om sig själv och sitt eget hus. De som inte röstade för Atens bästa, alternativ inte röstade alls kallades för idioter. Känner mig genast rättfärdigad att kalla som röstat på SD för idioter…

Att vara uppe på Akropolis var magiskt, mer fascinerande än väntat. Att de fick upp alla dessa stenblock på den kullen och lyckades bygga stora tempel är verkligen makalös imponerande. Jag rekommenderar Aten, åk dit!2014-11-01 08.36.23 Vår frukostutsikt. Akropolis längst bort i bakgrunden och en stads baksida snett uppifrån. 2014-11-03 14.36.07Det fanns väldigt få supermarkets men desto fler nischade handlare. Här en chark.2014-11-01 12.20.44 Pnyx, demokratins vagga. Det var på den scenen den som ledde röstningen stod. 2014-11-01 14.59.23 Vi tog en sväng ned till Pireus, medelhavets tredje största hamn.2014-11-02 12.46.40 Odeon of Herodes Atticus , en väldigt fin och välbevarad teater. Visserligen delvis renoverad men ändå ståtlig. Berget i bakgrunden är där Pnyx finns och högst upp till toppen sprang jag på min lilla runda. 2014-11-02 13.44.37 Parthenon uppe på Akropolis   2014-11-02 13.18.04Parthenon igen2014-11-02 17.04.09Vi tog en tur förbi Olympiastadion från 2004 och njöt av en fin solnedgång2014-11-02 13.31.58Utsikten från Akropolis över Zues tempel2014-11-03 11.17.18Zues tempel. Väldigt, väldigt häftigt.  2014-11-02 13.23.25Ingen capital city weekend utan en wefie. Tack Eva och Sofia för att vår fantastiska resa till Aten blev just fantastisk!

Homosexuella markörer…

I vår svenska guidebok vi hade med oss till Tallinn fanns det ett kort avsnitt med rubriken Homosexuella resenärer. IMG_0651

Detta är galet och ständigt relevant men i dessa Pride-tider blir det mer aktuellt och nödvändigt att prata om.

Jag utgår från att guideboken skriver detta i all välmening för att turister inte ska råka illa ut samtidigt som de är med och bromsar utvecklingen genom att skrämmas. Hur ska vi kunna förflytta normer och tänja på gränser om vi uppmanas hållas tillbaka? Själv blir jag provocerad och sugen på att hålla Lina eller Sofia i handen hela helgen. En fin del av globaliseringen är ju att ta med sig sin egen kultur och sina rättigheter och på så sätt ifrågasätta normer med målet om att utvidga dem. Enda sättet att uppnå det är ju att inte ta seden dit en kommer utan provocera och utmana. Viktigt att komma ihåg här är att vi pratar om det den galna tanken om att en person ska få vara i kär i vem de vill.

Firat syttende mai

Spenderade helgen i Oslo. Firade nationaldagen som i år var större en vanligt eftersom det är 200 år sedan de antog deras grundlag.

Började dagen med brakfrukost, kollade på paraden och avslutade med grillfest.

Alla svenskar vet att nationaldagen i Norge är något annat än i Sverige. I den 3 timmar långa paraden går barn från stadens skolor. Alla är med. Olika ursprung, funktionaliteter och åldrar. De ropar ”hipp hipp” och publiken svarar hurra. Flaggor i alla storlekar vajar. Hästar, marscherande personer i uniformer, trummor och fanfarer fyller ut mellan barngrupperna. Familjekänslan och att ena sig som medborgare i landet Norge är genomgående. Så mycket stolthet och sammanhållning. Jag är avundsjuk.

Jag vill också fira att jag är svensk. Vi har så otroligt mycket att vara stolta över. Jämställdheten, naturen, vår demokrati. Vi bor i ett fantastiskt land, enligt mig det bästa i hela världen. Min uppfattning är att nationaldagen i Sverige för de flesta är helt betydelselös. En del firar monarkin i nån park vid nåt slott och ett annat gäng är nationalister som gärna ser att rasistiska partier som SD skulle styra Sverige. Inga av dessa kan jag identifiera mig med. Vad krävs för att vi ska ta tillbaka vår nationaldag och göra den till alla medborgares dag då ALLA känner att Sverige är vårt land?

Efter parade åt vi glass och kollade på diverse utslagna/baknyktra unga som festat i en månad (Sveriges gymnasiestudenter firar sista veckorna innan studenten med sittningar och fester, Norge har ett annat koncept där de festar i veckor under april/maj med grand final är natten mot den 17:e maj). Vi två njöt några timmar på Aker brygga och på kvällen hängde vi 14 pers i Lars lägenhet.

Stort tack till Norge för att jag fick uppleva en riktigt nationaldag. Ännu mer tack till Lars för en otroligt gästfrihet och utomordentligt värdskap.

bild 1
Lyxfrukost med  hela gängetbild 2
Stine i underbar folkdräkt, vi och Lars i lika underbar uniform. bild 3
Först ut i tåget. Doften av häst gjorde mig saligbild 4
Glada norskor/norskar i olika dräkter bild 6 Marsch
bild 8
Vid varje ny skolgrupp hölls en skolflagga upp. Alla flaggbärande barn/unga såg inte överlyckliga ut efter några kilometers promenad i fullskalig sommarhetta. 
bild 7
Glada barn  bild 9
Två studentbussar. De lägger hundratusentals kronor på dessa. Musikanläggningar, renoverar, hänger på taket. På ett sätt helt stört, på ett annat sätt, yolo. bild 10På Aker brygga, bara lycka (och solbränna).bild 5Capital-weekend-four-wefie

Sockerbelöningar

Sockerfri mars är över. Det var faktiskt inte ens varit lite roligt, inte alls som sockerfri april förra året. Jag har varit omotiverad och det har varit väldigt tråkigt att hoppa över så många goda efterrätter och bakverk under fikor. Samtidigt är jag stolt och glad över att jag fullföljt mitt mål. Några slutsatser jag dragit är:

  • Jag sockerbelönar och sockermotiverar mig hela tiden. Så fort det blir lite sen eftermiddag vill jag credda mig själv med vit jul-kola eller en chokladboll på jobbet. Jobbar jag sent hemifrån vill jag genast äta mörk choklad parallellt.
  • Det är sinnessjukt vad många olika tillfällen vi erbjuds socker. Det har blivit mer och mer uppenbart allt eftersom veckorna gått. Förstår att den har ett beroende till droger måste har det tufft.
  • Rent fysiskt så känner jag mig lite piggare. Om det beror på sockerstopp, mina löpturer två gånger i veckan eller bara ljuset är inte evidensbaserat.

Den riktigt stora belöningen kommer imorgon. Pragweekend med darling. Åh vad vi ska fika!

bild 1 Svårast var det att på IOGT-NTO:s kafferep inte äta en enda kaka av alla dessa hembakade drömmar