Ett år utan Lejba

Tiden går så snabbt, idag har det gått ett år utan min älskade Lejb. Till hennes minne bjussar jag på lite pics på temat somna in.DSC01144
December 2010 på golvet hos Farmor och Farfar. 
DSC00271
Januari 2010 i Jonas bil någon stans längs E4:an
DSC00397
Februari 2010 oklar position, oklar soffaDSC01050
Oktober 2010 med lite väl mycket nackstödDSC01379
Januari 2011 en av hennes mer osmakliga vinklar
DSC01482Februari 2011, så tålmodig med lilla Lovis 7 månaderDSC02909Oktober 2012 med AM, som Lejb trivdes med henneIMG_1341Mars 2013. Åker tåg, en av de sakerna hon var bäst påIMG_1906Maj 2013. På golvet/i mitt knä i passagerarsätet

Annonser

Hundhimlen

Idag har jag låtit Lejba somna in. Det finns inte ord för hur ont det gjorde att fatta det beslutet och sedan se henne försvinna bort. Älskade hund.

Efter ett långt övervägande och många samtal med fina vänner så har jag till slut landat i att det är bäst för både mig och Lejba att vi går skilda vägar. Jag kan inte ge henne det hon behöver och jag vill inte anpassa eller förändra mitt liv mer. Ett egoistiskt men ansvarsfullt beslut, det bästa för alla. 

Dom som känner Lejba väl vet att hon inte alltid är världens enklaste hund att hantera men också att hon är fantastiskt mysig, smart, roligt och alldeles, alldeles underbar. I mina ögon är hon den finaste hunden som finns.

bild7
Från prommisen igår. Balanserar på ett träd.bild6Vilade lite i vitmossan. Stoppar blödningar och läker alla sår enligt Lovis i Ronja Rövardotterbild8I adore youbild5Vi ses i Nangijala

Carin, bäbisen och hundarna

 

Idag har jag hängt med Carin. Vi ses ungefär 3-4 gånger/år om vi har tur och pratar då om allt som hänt sen sist. Vi är barndomskompisar och har på många sätt en väldigt lik uppväxt. Vi har hund- och hästintresse gemensamt och snacket går i ett. Carin har percis fött den här krabaten och vi tog oss en långprommis i solen med hundarna. Fantastiskt på alla sätt!

bild1
I’m coool

bild2
Peace out

bild3 Hundlek

bild4Messi, Lejba och Doris

 

Solhundarna

Det twittras lite om solen och jag satt inne och förstod inte varför det hetsades så om denna ljuskälla. Tills jag gick ut och insåg att det faktiskt var en ovanlig syn att se en skugga. Igår gick vi på en rejäl prommis med de små liven som säkerställer vårt basbehov av rörelse och frisk luft.

130225_Lejba_snöboll
Lejba var igång och aktiv/galen som vanligt

130225_Lejba_Tickan
Herren på täppan. Lejba ska alltid vara först och bäst i allt. Tickan aka Mrs Pott skuffas undan och finner sig ofta i det. 
IMG_1167Lydiga hundar och en glad matte

IMG_1172
Fint att se den kärleksfulla relationen som Sandra och Tickan har till varandra. 

Morgonpigg

Vaknade utvilad i morse. Slösurfande, såg på julkalendern och insåg att det är strålande sol och snö ute. Gick en sväng runt udden med Lejba springades lös. Jätteduktig var hon och vi stannade vid ett nedfallet träd och tog lite kort. Jag skulle inte ens gå en tiondel av mina prommisar om jag inte hade Lejba. Insåg när jag var ute och gick att jag har haft henne i snart fyra år, det är längre än vad jag varit tillsammans med en kille. Villkorslös,  trogen kärlek rakt igenom.

IMG_0232IMG_0230IMG_0234IMG_0236

Med spänd blick spejar hon ut över landskapet, en riktigt vakthund är hon. Efter ett antal försök lyckades vi fånga en av våra pussar på bild. Gullhunden!

Vi som älskar snön

Snön är här och vi är många som är glada för det. Lejba älskar snön och jag tycker att det är lättare att gå på morgonprommis klockan 7 på morgonen ute när det vita lyser upp. Igår gick jag och AM runt lillsjön och vi var nästan lyriska över frihetskänslan. IMG_0206Jag och Lejba i fredags morgonIMG_0213Snön ligger fint på nyponen endast…Rulla lite grannan!

Barnhund

Idag har jag varit på fika och middag hos Robert och Mi i deras nya lägenhet. Himla är fantastiskt söt och väldigt rolig. Det märks att hon vuxit upp med en hund. Vi kollade på gamla UNF-bilder och pratade om livet och allt vad det innebär. Snart är de fyra och Mi är tjock och snygg. Lejben var såklart med och ännu en gång värmer det i mig när jag ser hur hon låter sig hanteras av Hilma. Var det någon som sagt att rottisar inte är bra barnhundar?

Himla sitter inte riktigt still, så någon skärpa med mobilkameran är det inte att tala om.