Carlsberg åker snålskjuts på Almedalsdrinkens framgång

Med anledning av att Carlsberg hashtaggat Almedalsdrinken för att göra reklam för sin egen öl.

Ideella krafter har skapat Almedalsdrinken. Succén har varit ett faktum och alla de som blandat och druckit Almedalsdrinken har tillsammans åstadkommit en markant normförflyttning, inte minst i Almedalen. Carlsberg har under de senaste året satsat på alkoholfritt och kom nu senast på den briljanta idén att rida på vår framgång när de nu lanserar sin egen öldrink i Almedalen. Det är ett varumärkesintrång men framförallt är det osmakligt av Carlsberg att med sina kommersiella fingrar knåpa ihop en tweet där de gör anspråk på att lansera nästa Almedalsdrink.

Almedalsdrinken är varumärkesregistrerat av IOGT-NTO men rättigheterna till användandet tillhör Folkrörelser mot droger och ett gäng andra organisationer som varit med och skapat drinken. Jag kan tänka mig många privatpersoner och organisationer som kan få göra sina egna varianter på Almedalsdrinken och märka det som en Almedalsdrink. Det gäller dock inte Carlsberg eller vilket annat alkoholföretag som helst.

carslberg2
Carlsbergs tweet

Det är fantastiskt att alkoholfritt är så populärt och efterfrågat och det är bra att Carlsberg marknadsför sin alkoholfria öl. Men, den som trodde att Carlsberg marknadsför alkoholfritt för att de är ett så fint och Hello Kitty-gulligt företag trodde fel. Carlsberg vill under alla omständigheter tjäna så mycket pengar de bara kan. De tillhör en global alkoholindustri som inte räds några medel för att få så många av jordens människor som möjligt att dricka deras produkter i största möjliga mängd. Alkoholfritt ökar men de pengar de avsätter för att göra reklam för alkoholfritt jämfört med alkoholhaltiga drycker går inte att jämföra.

carslberb3
Ägd!

Måns <3

Jag har varit svag för Måns sen han var med i idol 2005. Så svag att jag valt ut honom till mitt frikort. Det har som en del påpekat inte alltid vara coolt att gilla Måns så att skylta med sin idolisering av honom har inte alltid varit givet. Jag har dansat otaliga gånger till Cara mira och Hope and glory hemma i lägenheten. Det närmaste jag kommit honom var när han spelade på Världens barn-galan 2007. När jag kollar på gamla bilder inser jag att jag bad om en autograf men att jag bangade på att fråga om selfie. Har bittert ångrat det sen dess!

Det finns säkert anledning att vara kritisk till vissa saker i och med hans vinst. Själv väljer jag en ljusrosa skimrande hållning till allt det här. Det är fantastiskt att Sverige producerar så otroligt många bra artister och låtskrivare. Det var en total lättnad att inte Ryssland vann. Synd för artisten för hon var duktig men väldigt politiskt viktigt att inte Ryssland vann. Putin skulle ha instiftat ett antal lagar för att begränsa yttrandefriheten med hänvisning till säkerheten och rensat bland HBTQ-aktivisterna veckan innan precis som han gjorde inför OS. Samtidigt skulle han få ännu ett gigantiskt jippo i sitt land och möjlighet att marknadsföra Ryssland som ett genomtrevligt land. Vidrigt!

Grymt bra jobbat av Måns att i segertalet klämma ur sig att vi alla är hjältar oavsett vilka vi är och vilka vi älskar. Nu hoppas jag att SVT kommer vara progressiva och ta ansvar för att med en musiktävlings hjälp visa vägen för ett mer inkluderande och jämlikt samhälle. När det kommer till kritan så är det ändå pinsamt att jag skriver den meningen 2015. Det borde vara självklart och om 50 år tror jag att världens folk kommer se tillbaka och med stora ögon undra hur det kunde ta så jäkla många år innan det var självklart att fritt få älska vem en vill.
CIMG8385CIMG8383 CIMG8384
Javisst. Tre mindre fantastiska bilder, men jag har bevis!

Highway one

Sista inlägget om resan längs USA:s västkust handlar om highway one mellan Los Angeles och San Francisco och fortsättningen upp till Vancouver som kanske inte riktigt gick enligt plan.

Det var en storslagen utsikt och fantastiska vyer som vi upplevde hela vår resa från LA till San Fran. Branta sluttningar, kristallklart vatten, maffig redwood-skog, dimma, vandringsleder och hav och himmel som flöt ihop i horisonten. Om ni får chansen, åk bara åk. KBK. Det är såååå vackert!

När vi väl kommit fram till San Francisco och skulle åka mot Seattle så visste vi att den snabbaste vägen innebar 12 timmars körning. Vi åkte strax innan lunch och tyckte att vi nog ändå hade tid att ta en vackrare väg än fyrafilig motorväg. Vi körde och körde. Det var vackert och spännande att inte veta vart vi skulle sluta upp, tacksam för offlinekartor och gps i mobilen. Vi powernapade på diverse rastplatser och vid 03.00 efter att ha kollat med fem fullbokade motells så valde vi att sova i bilen. Vid 06.30 åkte vi vidare. Till och med den här delen av resan hade sin charm. Vi trivs med varandras sällskap och att tillbringa tid i bilen. Uppenbarligen. Efter ett tag valde vi den snabbare vägen och landade till slut i både Seattle och sedan Vancouver. De två tidigare inläggen handlar om de fyra stora städer vi besökte och om kärleken.

Åh, jag är så glad för den här resan!

bild 10Erik försöker klättra upp på en viktig skylt
bild 11Ja, så här såg det ut mest hela tidenbild 8Seal Elephants slappar i solenIMG_4503
Sen jag var tre år har jag fascinerats av träd. Här gigantiska redwoods och en relativt liten Erik…bild 22
och här den här cirka 250 år gamla Lone cypress.  IMG_4473
Jag lekte Titanic…
IMG_4490
…och tog hoppbilder…IMG_4495 …fotade den här fina människan…
IMG_4522…som i sin tur fotade mig vid Julia Pfeiffers hus.bild 33Sov lite på en gräsmatta på en rasplatsbild 24Mat i bilen köpt på en livsmedelsaffärs matdisk, en given del av en riktigt romkom!

 

Varumärkesplattformen är antagen (sing Hallelujah)!

I dagarna har jag varit kommunikations- och påverkanschef på IOGT-NTO i ett år och gått från att ha varit relativt vilsen till relativt trygg i vad det är jag pysslar med. Idag har jag träffat förbundsstyrelsen och presenterat det slutgiltiga förslaget till varumärkesplattform och kommunikationsstrategi som jag jobbat med under hela det här året. Den gick igenom utan ändringar och jag fick beröm för att processen varit bra. Alltså, stoltheten jag känner över mig själv för att ha lett det här arbetet och att till slut äntligen ha ett färdigt resultat att börja jobba med. Pepp på det!

Att vara tjänsteman i en så otroligt välfungerande organisation som IOGT-NTO är stimulerande. Jag har en förbundsstyrelse som bryr sig, ger värdefulla inspel och strategiskt driver organisationen framåt i en och samma riktning. De är alltså konsekventa och det gör arbetet så mycket lättare. Min chef Peter är ett bra bollplank som under hela det här året hjälpt mig tolka vad förbundsstyrelse vill och vad som är bäst för vår folkrörelse. Jag har kollegor som ifrågasätter, ger perspektiv och nu är sugna på att göra verklighet av den här bäbin så att vi om sex år kan säga att vi nådde våra mål för hela den här organisationen.

Jag har skapat den här varumärkesplattformen och har haft förmånen att bolla med en senior konsult på Reformklubben och nu återstår det stora arbetet med implementeringen så att detta blir något som genomsyrar hela organisationen. Jag kommer tjata öronen blodiga på folk och alla (anställda, medlemmar, förtroendevalda osv) kommer få svara på frågan om vad det här innebär för oss och vilka förändringar vi måste göra. Att anta en varumärkesplattform och kommunikationsstrategi och fortsätta som vanligt får helt enkelt inte ske. Då kunde jag lika gärna låtit bli så nu ska här implementeras och när jag kräks av orden engagerande, kunniga och utmanande så vet jag att jag har gjort 5 procent av jobbet. Upp till bevis!

Los Angeles, San Francisco, Seattle och Vancouver

Fyra stora städer på fem dagar och dessutom förflytta sig med bil mellan dem ger en begränsat med tid i varje stad. Prioritera hårt och var nöjd med allt som livet ger var mottot.

Jag landade på tisdagen i Los Angeles mitt i natten svensk tid. Åt en sushi på hotellrumsgolvet (satte den romantiska standarden direkt). Vaknade kl 5 och tyckte att det var dags att ta tillvara på tiden tillsammans. Erik tyckte vi skulle sova någon timme till. Han vann. Åt frukost på stående fot i en park, drog till Hollywood och gick på stjärnorna, kollade på de stora Hollywoodbokstäverna, körde igenom Beverly hills och hängde några timmar på Santa Monica beach där de spelade in Baywatch. Påbörjade resan mot San Francisco på highway one. Själva highway one får bli ett eget inlägg men den korta sammanfattningen är att kustkörningen var magisk.  bild 2
Hittade varken Kate Winslet eller Julia Roberts så fick nöja mig med en stjärna från en av mina favoritfilmer Moulin Rouge. bild 1Solbrillor och selfie, ett vinnande koncept!bild 4 Santa Monica beach. Det var inte jättevarmt i vattnet kan jag erkänna, men, jag har badat i Stilla havet!

Kom fram till i San Fran på torsdagskvällen, hittade vårt hotell och drog direkt till stranden för att få till den där unika solnedgången vid golden gate-bro. Köade för att få äta på The Cheesecake factory, körde upp och ned i de oerhört branta backarna (Erik mycket nöjd), somnade och gick upp tidigt för att jag skulle få plocka en löptur i ännu en stad. Åt lunch vid pir 39 på Bubba Gump Shrimp (som i Forest Gump) och drog vidare. Spanade in staden i strålande sol och skulle fortsätta norrut över Golden gate-bron och då visade sig staden från sin rätta sida. Tjockaste dimman jag förflyttat mig igenom. IMG_4530Jag fotar solen och Erik fotar mig2015-04-30 22.09.48Lite för stora för vårt eget bästa.bild 52Hepp!2015-05-01 08.33.29Bra jobbat!bild 13 Från toppen på en av kullarna och ned för stadens konstigaste väg bild 23Fog city. Korrekt beskrivning. Men jag är ändå inte bitter.

I Seattle var vi bara en kort sväng under lördagen. Powernap i en park till jammande gitarrer och sen besökte vi Starbucks Roastery. Jag var glad över min kopp choklad och Erik drack tre espressos från olika bönor, jada jada, sen var han speedad och glad. Körde ikapp med solnedgången och drog vidare norrut. IMG_4572Kaffe!bild 14 Solnedgången avnjöts tillsammans med ett rör pringles

Sent lördag kväll kom vi fram till Vancouver. Sov som en stock och åkte till en delikatesshall och köpte en picknickbrunch (med en getostkräm från himlen) och blev fotad av en söt gammal man som nog tyckte att vi var ganska söta. Hängde flera timmar i park och pratade om värderingar, åkte bussbåt och fick en privat guidad tur av Erik i stan som han en gång bodde i. Söndag kväll åkte jag hem och inte f–n var jag taggad på det.  bild 34Körsbärstomater och jordgubbar till frukost, klagade inte.IMG_4585Jag i väntan på bussbåten med parken i bakgrunden. 

Det var det, nästa och sista delen handlar alltså om highway one.

 

 

Över Atlanten för kärlekens skull

Fem fantastiska dagar. Att sätta ord på den här resan är en utmaning. Så lycklig. Så mycket intryck. Så tacksam.

Kommer inte få plats med allt i ett så får bli fler inlägg om städerna och highway one.

Det började egentligen den 20 februari då jag bokade kalaset. Hade då träffat Erik i 11 dagar, vetat om att han existerade på denna jord i 13. Hans tvåmånaders roadtripp genom USA och Kanada var redan bokad. Att efter knappt två veckors dejtade inse att jag var kär och inte skulle få träffa honom på två månader i kombination med att jag tycker om att resa gjorde att jag bestämde mig för att bara gå på känsla och boka en resa till Los Angeles, hem från Vancouver. Sa inte något till någon. Först för att jag tyckte att det var lite too much och för wild and crazy och sen för att det blev en grej och jag ville testa mig själv och se om jag kunde hålla saker för mig själv (något jag ju generellt sätt är rätt så kass på). Ger mig själv toppbetyg så här i efterhand. En handfull personer visste till slut att jag skulle åka, min chef och Erik inräknade.

Packade väskan drog till Arlanda, informerade världen om att jag var på väg och satte mig på den längsta flygresan. Många timmar i vaket tillstånd och övervänt. Inte bästa kombon. Landade och fick en kram, blommor, mango och choklad. Ni som känner mig vet att jag är helt såld på alla dessa grejer enskilt. Tänk er då dessa på en och samma gång.

Hela resan har varit som en enda lång maxad romantisk komedi. Som Edward och Vivian i Pretty Woman utan klasskillnader eller som Jack och Rose fast utan ett tragiskt slut. Bilat Los Angeles, highway one upp till San Francisco, tagit den längsta vägen vi hittade till Seattle och kört hela vägen upp till Vancouver.

Vi har jagat solnedgångar, kollat på utsikter, sovit på gräsplättar, åkt bil och sjungit allt vad vi orkar, kollat på många gigantiska träd och ett jättegammalt, pratat, pratat, pratat, köpt frukt på lokala marknader, njutit av solen, spanat in diverse orädda djur, drömt om vår framtid ihop, badat i havet, gosat, tagit selfies och njutit fullständigt av att det inte finns en gräns för när kommunikationen bryts.

Till och med middagen i bilen, den tre timmar korta natten då vi sov i bilen och dimman som gjorde att vi inte ens kunde se Golden gate-bron har varit romantiskt. Det sitter i sällskapet och inställningen har jag konstaterat. bild 32 Erik har precis spontanköpt en solros till mig och jag är happyhappyIMG_4467En av väldigt många solnedgångar där vi gick lös med kameran och förevigade romantiken.