Endorfinerna har tagit plats

I 28 år har jag väntat på denna känsla, nu är den här!

Jag har bara haft en träningsform som jag verkligen gillat – rida. Styra över 500 kg häst är mäktigt och att känna framstegen både en själv gör och häst och ryttare tillsammans är magiskt och har alltid gett mig en kick. Ingen annan träning har varit i närheten. Jag har spelat fotboll för att kompisarna gör det, sprungit för att Lejba behöver rastas eller för att jag själv satt ett mål om att springa milen under en timme (men då har målet varit fokus inte träningen) och dansat för att det är roligt att dansa, inte för att träna. Jag har år ut och år in läst på bloggar om personer ”som mår så hiiiimla mycket bättre” om de tränar. De verkar känna det i hela kroppen. Jag har bara förstått rent logiskt att röra på sig är bra, aldrig upplevt nån skillnad i mig själv. Tills nu.

Friskispeppen håller i sig. Jag känner mig rastlös om det går för lång tid mellan passen, börjar idolifiera några av friskisledarna, anpassar mitt liv efter när det finns roliga pass, gör spotify-playlists med låtarna och gör rörelserna i huvudet när jag åter t-bana.

Jag ser inte så stor skillnad på kroppen, den känns likadan i vardagen men väl inne i jympasalen är jag både starkare och smidigare nu än i början av hösten. Jag antar att känslan av tillfredsställelse efter ett pass är endorfinerna som folk pratat om. De är så välkomna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s