Endorfinerna har tagit plats

I 28 år har jag väntat på denna känsla, nu är den här!

Jag har bara haft en träningsform som jag verkligen gillat – rida. Styra över 500 kg häst är mäktigt och att känna framstegen både en själv gör och häst och ryttare tillsammans är magiskt och har alltid gett mig en kick. Ingen annan träning har varit i närheten. Jag har spelat fotboll för att kompisarna gör det, sprungit för att Lejba behöver rastas eller för att jag själv satt ett mål om att springa milen under en timme (men då har målet varit fokus inte träningen) och dansat för att det är roligt att dansa, inte för att träna. Jag har år ut och år in läst på bloggar om personer ”som mår så hiiiimla mycket bättre” om de tränar. De verkar känna det i hela kroppen. Jag har bara förstått rent logiskt att röra på sig är bra, aldrig upplevt nån skillnad i mig själv. Tills nu.

Friskispeppen håller i sig. Jag känner mig rastlös om det går för lång tid mellan passen, börjar idolifiera några av friskisledarna, anpassar mitt liv efter när det finns roliga pass, gör spotify-playlists med låtarna och gör rörelserna i huvudet när jag åter t-bana.

Jag ser inte så stor skillnad på kroppen, den känns likadan i vardagen men väl inne i jympasalen är jag både starkare och smidigare nu än i början av hösten. Jag antar att känslan av tillfredsställelse efter ett pass är endorfinerna som folk pratat om. De är så välkomna!

Annonser

Kommunikations- och påverkanschefens ABC

Vad innebär egentligen jobbet som kommunikations- och påverkanschef? Det är väl något som nästan varje människa är nyfikna på och funderar på titt som tätt. Eller?Här är ett försök till sammanfattning. Det är inte en skrytlista om hur mycket jag gör. Det är en lista som visar vilket otroligt varierande jobb jag har. Små och stora processer. Detaljer och övergripande beslut. Ensamjobb och jobb i grupp. Administration, kreativitet, ledarskap, processer, produktion och visioner. I love it!

Alkoholpolitiska prioriteringar och strategier, avdelningsdagar, avstämningar med medarbetare, avtackningar,
bolla insamlingsverksamheten, budgetplanera,
cannabis-kriga, chefa,
delegera till höger och vänster, digitalisera folkrörelsesångboken, drugnewsavtal,
eurocardredovisa, expandera Vit jul,
fira framgångar, formulera och följa upp verksamhetsplan, frukost med de ideologiska ledarna Anna och Andrine, fånga tappade bollar, föreläsa,
glöggmingla hos CAN, godkänna pressmeddelanden, göra planer,
handlingsskrivande till förbundsstyrelsen, hålla ställningarna, höstmingla,
inspireras på seminarium,
julfest hos Folksam, jurist-trassligheter så som personuppgiftslagen och materiella rättigheter, jympa på min friskvårdstimme,
kansliledningsmöten, kongresskommunikationssamordning, kontera fakturor, kris- och konflikthantering,
landetbesök, leda, lobba,
medarbetarsamtal, medlemskontakt, Miljonlotterietsynk,
nedringas av säljare, notera styrelsebeslut, nätverksluncha,
omvärldsbevaka, oskadliggöra alkoholindustrin,
personalmöten, profilering av folkhögskolorna,
rekryteringa, revidera det alkohol- och narkotiska programmet,
skapa en varumärkesprocessmatris,
träffa folkhälsominister Gabriel Wikström och hans crew,
utmana alkoholnormen, utvärdera Fyll livet och Alkoholstör,
valanalysera, vara lite tillförordnad när det behövs, värvarmaterialssamordning,
workshopsförberedelser förbundsstyrelsemöten,
xpert-agera i alkoholpolitik,
yoghurtfylla magen när jag jobbar sena eftermiddagar,
zooma in och blotta de som hotar folkhälsan,
åtgärda uppdrag från min chef,
älska min IOGT-NTO-rörelse,
överösa mina fantastiska medarbetare med beröm!

 

Om Cannabis, legaliseringen och friheten

Jag är så omåttligt trött på de ytliga twitterdebatterna om cannabis, spice och legalisering som aldrig sträcker sig längre än:
1. Ingen har dött av en överdos av cannabis.
2. Legalisering skulle minska användandet av de så kallade ”tyngre” narkotikan.
3. Jag har rätt att göra mina val, det är frihet.

Allt för ofta försöker legaliseringsförespråkarna ta ifrån mig min kunskap om narkotika och narkotikapolitik eftersom jag själv inte använt narkotika eller ens testat. Men det är klart, det är ju omöjligt att veta att hoppa från en balkong är dumt om en inte testat och en läkare kan ju inte kunna något om cancer om hen själv inte haft cancer. Intelligenskvot noll på det resonemanget.

Cannabis är narkotikaklassat i nästan hela världen (skriver nästan för att gardera mig, vet inte om ett enda land där cannabis inte är narkotikaklassat.) cannabis är därmed en drog enligt den internationella definitionen antagen av WHO, världshälsoorganisationen. Giftigt, berusande och beroendeframkallande. Ett annat passande ord skulle vara livsfarligt. Narkotika är farligt och skadligt. Allt annat är skitsnack och de som förnekar det kan omöjligt ha något vettigt att säga efter det.Vi kan vara oense om HUR farligt det är, eller HUR vi ska hantera att folk vill använda cannabis men att förneka att det är skadligt. Goddag yxskaft.

Folk har uppenbarligen dött av en överdos av åtminstone spice de senaste dagarna, är inte lika säker på cannabis men det spelar ingen roll. Den som dör under drogpåverkan av cannabis eller spice och där dödsorsaken fastställs till att vara direkt avgörande pga narkotikaanvändandet är samma sak som att drogen i sig dödar. Om det är ett självmord, ett hopp från en balkong för att hen trodde hen kunde flyga eller för att hen somnade bakom ratten så är cannabisen eller spicen dödsorsaken. Alltså dödar cannabis och spice. Har jag varit övertydlig nog nu?

Det finns två sorters frihet. Egoistisk frihet och solidarisk frihet. Den egoistiska går ut på att alla individer har rätt att göra vad de vill oavsett vad. Den solidariska friheten går ut på att på ett kollektivt plan maxa friheten så mycket som möjligt samt att en individs frihet inte får gå ut över någon annans. I cannabisdebatten handlar allt om egoistisk frihet, att jag ska få använda narkotika om jag vill för att det är mitt val. Jag blir tokig. Att vara beroende är aldrig att vara fri. Att anhöriga blir oroliga och mår dåligt av en nära persons narkotikaanvändning skapar ofrihet. Att vara drogpåverkad i trafiken (ex under en hashpsykos långt efter intaget av narkotikan) och köra ihjäl någon är den yttersta konsekvensen av egoistisk frihet. Allt detta är alltså förr eller senare verkligheten för alla som använder någon typ av narkotika.

Och om det nu finns nån som tycker att jag blandar ihop äpplen och päron genom att prata om cannabis och spice i samma inlägg för att det är så fatalt olika saker så tror jag inte vi har något mer att säga varandra. Olika typer av narkotika kan inte separeras från varandra. Allt hänger ihop, användandet, attityderna, lagstiftningen och politiken.

Den som vill läsa mer kan läsa en debattartikel i SVD från en av Sveriges främsta narkotikaexperter Fred Nyberg.

Vissa utpekar spice som en dödsdrog, men att den har en koppling till tetra-hydro-cannabinol (THC) i cannabis (marijuana och hasch) nämns endast lite försiktigt i sammanhangen och knappast någon har satt användning av spice i samband med den liberaliseringsvåg för rökning av marijuana som går över världen och främst i många stater USA. Där finns det dessutom forskning som visar att spice är ett populärt alternativ för dem som redan börjat med marijuana.
[…]
Den nu aktuella drogen hamnar alltså inte tillsammans med vare sig kokain eller heroin, de annars vanliga dödsdrogerna. Spice finns med under rubriken ”Cannabis och cannabinoider” helt enkelt därför det innehåller flera syntetiska THC-lika substanser fast med betydligt större styrka än THC.
[…]
I den dagsaktuella debatten har någon naivt framfört att legalisering av cannabis skulle få unga att avstå från spice men forskningen visar att det är just de som har börjat med cannabis, framför allt i form av marijuana, som söker sig till rökning av spice. Man ser de syntetiska preparaten som ett attraktivt alternativ till marijuanan.

Aten!

Årets sista capital city weekend bar av till Aten med Sofia och Eva. En inre och yttre resa i personlig utveckling som dokumenterats genom film. Resan har även kallats Knatte, Fnatte, Tjatte goes Aten.

Vi har kollat på stenar, åkt hop-on-hop-off-buss, gått, ätit halvtaskig mat, klippt film på hotellrummet, förundrats över människans storverk och skrattat i mängder. Den bästa dokumentationen av vår resa finns i de fyra filmerna vi klippt ihop som finns längre ned i detta inlägg (den från fjärde dagen är den som syns, klicka i menyn där det står ”playlist” och välj dag 1 först, hey teknikkunnig) eller på vår facebooksida Vår fantastiska resa till Aten (varning för storhetsvansinne) där samtliga små och stora klipp finns upplagda.

Vi gick upp till Pnyx där begreppet demokrati skapades. Riktigt häftigt att stå på samma plats där det började. 20 000 fria män, alla infödda atenare samlades ett gäng gånger/år och röstade genom försöksvotering. De stod på berget och hade utsikt över stadens marknad och kärna samt Akropolis för att vid beslut bli påminda om att rösta på det som var bäst för Atens 500 000 invånare och samtidigt rösta så de gjorde gudarna nöjda. Att 20 000 av en halv miljon invånare fick rösta är knappast representativt men en måste ju börja någonstans och jag tycker snarare att det är helt sjukt att det skulle ta 2500 år innan alla vuxna fick rösträtt. Av guiden fick vi lära oss att ordet idiot kommer från den tiden och var ett begrepp för den som var egoistisk och lat. Att vara idiota betyder att bara se om sig själv och sitt eget hus. De som inte röstade för Atens bästa, alternativ inte röstade alls kallades för idioter. Känner mig genast rättfärdigad att kalla som röstat på SD för idioter…

Att vara uppe på Akropolis var magiskt, mer fascinerande än väntat. Att de fick upp alla dessa stenblock på den kullen och lyckades bygga stora tempel är verkligen makalös imponerande. Jag rekommenderar Aten, åk dit!2014-11-01 08.36.23 Vår frukostutsikt. Akropolis längst bort i bakgrunden och en stads baksida snett uppifrån. 2014-11-03 14.36.07Det fanns väldigt få supermarkets men desto fler nischade handlare. Här en chark.2014-11-01 12.20.44 Pnyx, demokratins vagga. Det var på den scenen den som ledde röstningen stod. 2014-11-01 14.59.23 Vi tog en sväng ned till Pireus, medelhavets tredje största hamn.2014-11-02 12.46.40 Odeon of Herodes Atticus , en väldigt fin och välbevarad teater. Visserligen delvis renoverad men ändå ståtlig. Berget i bakgrunden är där Pnyx finns och högst upp till toppen sprang jag på min lilla runda. 2014-11-02 13.44.37 Parthenon uppe på Akropolis   2014-11-02 13.18.04Parthenon igen2014-11-02 17.04.09Vi tog en tur förbi Olympiastadion från 2004 och njöt av en fin solnedgång2014-11-02 13.31.58Utsikten från Akropolis över Zues tempel2014-11-03 11.17.18Zues tempel. Väldigt, väldigt häftigt.  2014-11-02 13.23.25Ingen capital city weekend utan en wefie. Tack Eva och Sofia för att vår fantastiska resa till Aten blev just fantastisk!

Om Tväråbäck och att ta emot flyktingar

Jag är uppvuxen i en liten by fyra min utanför Umeå. Just nu pågår det omfattande diskussioner om Tväråbäck ska ta emot flyktingar som fått uppehållstillstånd. Jag följer debatterna i facebookgruppen och där av detta inlägg som i grund och botten handlar om hur fantastisk min hemby är.

Tväråbäck är en by jag är stolt över, en by som för mig symboliserar harmoni, engagemang och fightingspirit. Tillsammans har byborna genom tiderna åstadkommit enorma framgångar och just nu verkar det finnas möjlighet att visa framfötterna igen genom att ge plats till personer som hals över huvud lämnat allt de har och flytt genom en hel kontinent.

Jag uppfattar en stor nyfiken, öppenhet och vilja från majoriteten av de som bor i byn. Tyvärr verkar inte alla vara inne på samma spår. En hel del av åsikterna visar på en stor dos av okunskap och rädsla. Allt kan dock inte förklaras med detta, det finns även en hel del vidriga värderingar i botten hos en del av de som är kritiska och skeptiska.

En del frågar sig vad Tväråbäck har att ge dessa flyktingar, är det inte bättre att de är någon annan stans? Min motfråga blir, vart har självförtroendet tagit vägen?

Vi är en by som räddat byaskola otaliga gånger, har höstfester och pubkvällar och en ungdomsgård håller precis att skapas tack vare engagerade föräldrar. Vi har ett sågverk, förskola och gruppboende för personer med autism, många unga i byn har haft sitt första sommarjobb där och fått en fot in i arbetslivet. Vi har en Musikfest i grannbyn med högsta kvalité, vinterrally, en stor idrottshall med mixjympa och sommarcafé med loppis. Vi har flera somrar tagit emot ryska barn där flera familjer gjort det möjligt för dessa barn att se något mer än sin hemby.

Jag är så otroligt tacksam för alla de vuxna som gjorde min barndom i Tväråbäck mysig, trygg och rolig. Skogsmulle, idrottstävlingar, simskola, brännbollsturneringar och alla dessa byafester där jag fått mima till mina favoritartister. Vi har ju hur mycket som helst att erbjuda till den som vill bo i vår by!

Såklart finns det massa frågor som måste rätas ut kring ekonomi, boende och så vidare. Men grundinställningen från en by som Tväråbäck måste väl ändå vara att det vore fantastiskt om fler ville bo i Tväråbäck och berika bygden så att den kan hålla sig levande. Jag hoppas att när jag kommer hem i jul så ska processen ha tagit flera kliv framåt och jag ska möta en by fylld av värme och fortsatt starkt engagemang.

Hejja alla er som kämpar för att de personer som genomgår det trauma det innebär att fly från sitt land ska kunna återfinna lugnet och låta sina rötter växa fast på ny plats.