Klostret still going strong

Mellanlandar sex timmar i min lägenhet. Två veckor hemhemma ska tvättas och packas om för fyra dagar Tallinn. Här är helt tyst, svalt och tryggt. Så är det att komma hem till Alvik. De flesta blommorna har överlevt två veckor utan vatten, bäddade sängen innan jag åkte och tömde soporna. Sånt som gör det extra hemtrevligt att komma hem.

När Anna Maria flyttade in hit i oktober 2012 döpte vi lägenheten till Klostret. Två singeltjejer levde loppan med söndagsmys, morgonspring, systerskap och var mer eller mindre frivilligt celibata. Budord skrevs och än idag sitter de uppe och följs nästan slaviskt. Vi blev med partners och folk började ifrågasätta huruvida vi bodde i ett Kloster. Förstår invändningarna. Nu när jag ska bo själv så väljer jag att fortsätta kalla det för Klostret.

Här finns det utrymme för personlig utveckling, oändligt med systerskap, frid och reflektion. Här finns vardagslyxen, feminismen och den rosa tapeten. Precis som i vilket kloster som helst. Här kan en däremot kramas och hångla lite om en vill. Bröder som är feminister är hjärtligt välkomna (och då i första hand inte för att kramas eller hångla). Vi ägnar oss inte i huvudsak åt att arbeta med religiösa livsmål, livsmål finns det dock gott om, eller att skärma oss från det sekulära samhället.

Hos mig kan jag alltid bjuda på hårdbröd med messmör, fil och mörk choklad. Den som tar sig vägarna förbi är mer än välkommen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s