Måluppföljning 2013 3 av 4

75 procent av 2013 har gått. Galet att tiden kan gå så snabbt. Här kommer i alla fall en måluppföljning av livet med Linda.

  • Göra mig själv lycklig

Det känns som att det är det här jag är bäst på. Jag egoboostar mig titt som tätt och gör saker jag mår väldigt bra av.

  • Renovera mitt kök

Check

  • Träffa sex inspirerande och starka kvinnor

Jag har svårt att prioritera detta men jag har sedan sist träffat Elisabeth Dahlin

  • Äta frukt och grönt varje dag

Check – tack för frukt och grön-leverans direkt hem till dörren och fri tillgång till frukt uppe på sexan i IOGT-NTO-huset

  • Göra en bra överlämning till nästa ordförandepar

Check. Avtackningsminglet var ingen formell överlämning men ändå en möjlighet för Malin och Eric att träffa många av dem som betytt mycket för mig och Vidar i vårt ordförandeskap.

  • Söka utmanande, utvecklande och roliga jobb

Fail på sök. Fett check på jobbet jag fick. IOGT-NTO är superbt. Bra och roliga kollegor, meningsfulla och tydliga arbetsuppgifter, aningen för mycket att göra och en känsla av att jag gör ett bra jobb. Fint är det!

  • Lära mig DJ:a

Fail. Jag bangar. Jag avsätter inte tid, jag vågar inte, jag orkar inte. Har uppenbarligen inte tillräckligt med motivation för att nå detta och utan motivation nås inga mål. Jag har accepterat det.

  • Träffa en kille som avgudar mig

Sist skrev jag att det låg lång ifrån verkligheten och att jag skulle styra upp fler dejter i höst. Igår genomförde jag dejt nr 21 med B. Det finns potential i att vi är två som skulle kunna avguda varandra i den här relationen. Känns väldigt bra!

  • Ha mer fritid under hösten

Check – jag jobbar mindre än vad jag gjorde på UNF och är utan hund. Jag kan helt klart konstatera att det finns mer utrymme för att vara spontan i mitt liv och jag träffar väldigt mycket mer vänner nu än förr. Välbehövligt.

  • Vardagslyxa minst en gång i månaden

I augusti fick mina naglar shellack och förra vecka genomförde vi mellanstadiediscot. Det kallar jag vardagslyx!

  • Åka på en ordentlig utlandsresa

Check – USA roadtrip. Klarar sig definitivt under definitionen ordentlig utlandsresa. Najs var det.

Annonser

Saknar

För första gången sen i somras saknar jag Lejba så mycket att jag gråter. Älskade hund.
Läste den här meningen på en blogg: Och ni, jag hoppas att ni varit ute och sparkat i lövhögar och plockat svamp. Är ni extra lyckliga har ni haft en hund med på äventyren. Tjing!
Jag har inte sparkat i några lövhögar men jag har sprungit och saknar mervärdet med att stimulera henne samtidigt.

20130929-220001.jpgFinaste

The Mellanstadiedisco

 

Som vi längtat efter att den där torsdagen skulle inträffa. Mellanstadiedisco all in. Jag älskar mitt Kloster och att jag och AM styr upp saker. Med en klackspark fast ändå på riktigt. Låter bilderna tala för sig själva.IMG_3457Värdarna. Med sicksackbena, slingor i luggen, diadem, knytblus och linne ovanpå tröja. IMG_3507Jag tog fram mina dance-skivor och Erik gav oss ett gäng riktiga 90-talscdskivor i present. De låg mest framme för syns skull, nu för tiden använder vi ju oss mest av Spotify  IMG_3459 Popcorn i platspåsarIMG_3460Godis som smattrar på tungan, hockeypulver och tuggummi på tub IMG_3449
Simon Tullstedt delade med sig av sin ljusutrustning. Flera lampor, discokulor och rökmaskin. All in som sagt!IMG_3464 Josefine förgyllde kvällen och stod och vad svår i ett hörn tillsammans med sitt pannband.IMG_3465 Erik, äldst av oss alla, närvarade med sin old-school-mobil och reflexväst. Vuxna på stan med en passagen.se-länk för mer information. Love it!IMG_3470 Rubina, Josefine, Simon (i baggyjeans, cool mjukiströja och mössa) och Erik soffhänger.IMG_3472 Sophie och Josefine har ätit blått godis och fått blå tunga.IMG_3481 Dansgolvet brakade lös till Cotton Eye JoeIMG_3490 Hela havet stormar. Vuxenlek på lika stort allvar då som nu. Kanske större den här gången. IMG_3515Mårten är fångad av en stormvind IMG_3521Fram mot kvälla blev det picknick med varma mackor i ugnen.

Tack alla för ert helhjärtade deltagande. En oförglömlig kväll!

Om Avicii, nykterhet och ideologiska skäl

Avicii har blivit nykterist. Välkommen till gänget säger jag och hoppas att fler hårt arbetande artister känner att den möjligheten finns ifall de känner att alkoholkonsumtionen är för hög.

Positiva förebilder behövs och jag började reflektera om det går att värdera och gradera olika anledningar till varför en är nykterist. Är det ”finare” att vara det av ideologiska, religiösa, historiska, medicinska, familjära, upplevelsebaserade, politiska eller filosofiska skäl? Mitt svar är nej.

Det känns som att det finns ett gäng inom nykterhetsrörelsen som tycker att om det inte är ideologiska eller politiska skäl till nykterheten så är det inte äkta eller tillräckligt bra anledningar. Alla kan förstå att de finns de med andra anledningar men de önskar samtidigt att de även skulle fatta att de borde vara det av ideologi/politik. Ett typiskt upplysande förhållningssätt till andra.

Jag kan och vill inte gradera personers olika förklaringar till sin nykterhet, för att nå min vision om en drogfri värld spelar det ju ingen roll varför folk väljer att vara nyktra, bara de är det. Samtidigt vet jag att för att försvåra alkoholens roll i samhället så krävs det åsikter om att den ska begränsas och det är verkligen inte givet att den som är nykter av medicinska, familjära eller religiösa själv per automatik föredrar en restriktiv alkoholpolitik.

Om Avicii är för höjd alkoholskatt har jag ingen aning om och jag tror inte hans åsikt i frågan har förändrats av att han blivit nykterist. Detta eftersom att han inte (enligt vad han uppger till Expressen iaf) blivit det för att han vill förändra normen kring alkoholfestandet i klubbvärlden eller för att för många barn växer upp med föräldrar som dricker för mycket alkohol utan för att han, utifrån sig själv som artist och människa, väljer att vara nykter för att det är bäst för honom. Jag är glad för hans skull för jag tror att han kommer orka mer och längre och jag vill fortsätta dansa till hans musik. Jag är glad för de unga som är nyktra och behöver förebilder och jag är glad för de som är i klubbvärlden som får ökade chanser att själva välja nykterhet när han är med och sätter nya normer kring hur en framgångsrik artist kan förhålla sig till alkoholfritt.

Den så kallade verkligheten

Vid ett flertal olika tillfällen under den senaste tiden har diskussionen om besök i ”verkligheten” kommit upp. Det har rört sig om IOGT-NTO-distrikt som önskar att förbundskansliet ska komma på besök i verkligheten för att se hur verksamheten går till. Det har handlat om distrikt som borde besöka kamratstödsverksamheten eller de sociala företagen inom distriktet för att få en bättre bild av hur verkligheten i verksamheten ser ut. Någon har nämnt att medlemmar inte förstår verkligheten på kansliet och hur mycket slit som läggs ned från centralt håll. Och så vidare. Denna ständiga diskussion om vad som är verkligheten och vem som borde ha bättre koll på vems verklighet. Alltid med en ton av att den andra in förstår och faktiskt borde skaffa sig bättre förståelse genom besök.

Jag tänker så här. Alla lever i sin egen verklighet och dessa skiljer sig åt. Många tror att ens egna verklighet är unik och inte förstås av andra om de inte är med och upplever den. Tron om att allt blir bättre om bara ”de andra” kan förstå verkligheten lite bättre är ett hot mot förtroendet mellan medlemmar, medarbetare och människor. Att prata om något som en verklighet som andra inte förstår är att öka distansen mellan vi och dom.

Mina bästa tips till dig som upplever att andra inte förstår din verklighet: Använd valfritt kommunikationsmedel och försök förklara hur du ser på något ur ditt perspektiv. På så sätt kan du ge den andra förutsättningar att förstå hur din verklighet ser ut och fungerar utan att den personen måste leva i din verklighet. Jag tror verkligen att några samtal skulle lösa stora delar av den här problematiken. Ta lite eget ansvar, sluta gnäll över att andra inte fattar och gör något åt problemet.

En ytterligare dimension som min efterträdare Eric så klokt uttryckte det. Den som ska ha en överblick av något kan inte ha koll på hur verkligheten ser ut exakt på alla ställen. Då faller liksom hela idén med att ha en överblick.

p.s. Känner mig inte färdigresonerad i detta och ser fram emot konstruktiva diskussioner.

 

Därför röstar jag aldrig på killar i idol

Sedan 2004 när idol började har jag sett 90 % av alla idolprogram. Jag kan stolt säga att jag har ganska bra koll på idolhistorien. Igår skedde det som händer alldeles för ofta. Fel person åkte ut. Inte fel ur ett subjektivt perspektiv. Vi tycker ju olika och gillar olika låtar, röster och personligheter. Utan fel ur ett samhällsperspektiv.

Det som hände igår var att Kevin gick vidare och Juliette åkte ut. Felet är som min kollega Sofia så bra uttryckte det:idol
Kevin, fotbollskillen som vid flera tillfällen prioriterat fotbollen i GIF Sundsvall (spelar i Superettan) före idol. Juliette som hoppat av skolan för att hon vill lägga all sin kraft på idol för att hon tror att hon har bäst chans att lyckas där. Kevin som enligt mig inte ens sjunger bra och ofta får svidande kritik av juryn. Juliette som är ball och flera gånger hyllats av juryn, trots hennes röstproblem. Kevin som är kille och Juliette som är tjej.

Det går att göra politik av allt, så även av hur ”svenska folket” röstar. Det är tjejerna som röstar på killarna och killarna som röstar på killarna.

Jag skulle säga att det är mer accepterat att vara flickidol (alltså vara en Darin som tjejerna skriker efter) än att vara en pojkidol där ett gäng killar blir helt galna i Agnes. Kanske är det en förklaring till att tjejerna redan från början har det svårare att få röster. Samtidigt vet vi att killar väljer in varandra i styrelser, anställer varandra och klappar varandra i ryggen. Jag vet att jag drar det till sin spets men låt er inte förblindas av idols glitter och glans. Idol står inte utanför samhällets strukturer. Idol är politik och ännu en arena där killarna bekräftas i större utsträckning.

I slutändan skulle jag säga att de som är mest värda att stå i final ganska ofta är de som är just mest värda att vara där, oavsett kön, men vägen dit kantas av att tjej efter tjej slås ut till förmån för en flickidol. Jag uppmanar dig, kille som tjej, att rösta på brudarna. De är värda alla röster de kan få.

Flyt i mitt enda liv

Ibland, rätt ofta nu för tiden, så bara flyter mina dagar. All klaffar, jag maximerar tiden utan att känna mig stressad, jag är produktiv, glad och stark. Idag är en sån dag.

Kanske är det för att jag började dagen tillsammans med B, frukost och blodgivning, en perfekt aktivitet för dejt nr 16. Kanske är det för att jag träffade IOGT-NTO:s förbundsstyrelse och snackade om valen 2014 och åter igen kände hur vi verkligen gör skillnad. Kanske är det för att jag i tre omgångar hängde i SJ-loungen och producerade tillsammans med de andra kostymnissarna. Kanske för att jag spontanöverraskade B på perrongen och sa hejdå. Kanske är det för att jag fick 25 magiska minutrar med Simon på en annan perrong där snackat gick i ett. Kanske är det för att jag ändå pallrade mig till Grönan för att se på min Darin. Han spelade alla de bästa låtarna och publiken var på topp, vilken dansfest! Kanske är det för att själva vetskapen om att jag imorgon börjar jobba 13.00 istället för 9.30 som jag trodde. Det finns chans till både sovmorgon OCH springtur.

Eller kanske är det kombinationen av varje enskild sekvens som gör att jag här och nu bara vill leva mitt i mitt enda liv. bild
Oh, Darin. Sedan 2004 har jag dansat till dina låtar och varit aningen galen i dig, sjukt mainstream men ändå så bra.