Om hur det kändes att få ett jobb

Jag skulle vilja se en film på mig själv när Peter (min chef efter 1 juli) frågade om jag vill jobba hos dem. Hur jag såg ut har jag ingen aning om men detta försökte jag förmedla: Lugn, intresse, att jag var frestad och smickrad, självsäkerhet och klokhet. Försökte utstråla det samtidigt som känslorna/tankarna var: Är du galen? Klart jag vill! Men fattar du hur stort jobb det här är? Menar du att jag skulle klara av det här galant? 

Gissar att jag satt bakåtlutad i stolen och försökte sitta still när jag egentligen bara ville hoppa. Kände mig glad men aningen panikslagen efteråt. Pratade av mig med mina närmaste och började resonera och bena ut vad som var vad. Alla sa att det är klart att jag skulle fixa det och att Peter inte skulle vilja ha mig om han inte trodde på mig. Sant. Efter några dagar började saker och ting falla på plats och det riktiga lugnet började smyga sig på. Jag insåg att det bara var tre saker som oroade mig.

  1. Hur ska jag kunna vara ansvarig för att prioritera IOGT-NTO:s verksamhet?
  2. Hur ska jag veta vilken kvalitetsnivå som IOGT-NTO vill hålla sig på?
  3. Hur ska jag kunna leda 12 personer där 10 av dem är äldre än mig, ett gäng av dom över 55?

Efter ytterligare några dagar insåg jag

  1. Det är väl därför jag har kollegor och en lediningsgrupp. För att kunna bolla och få vägledning. Det kan knappast förväntas att jag ska ta alla beslut själv.
  2. Detta får jag väl lära mig. Se till att få feedback och inte förvänta mig att jag efter tre veckor ska göra allt perfekt.
  3. Alla är människor. Om jag visar respekt för deras arbete lär jag få respekt tillbaka. Om detta blir problematiskt får vi hantera det då. 

Ärligt talat så var det aldrig en fråga OM jag ville ta det utan bara HUR jag skulle hantera det. Att få denna chans känns fantastiskt och jag vet att jag under hela hösten tänkt att jag hoppades att det skulle dyka upp ett schysst jobb och att jag någonstans visste att någon borde vilja ha mig. Jag har ju inte precis varit osynlig och rätt många borde vid det här laget veta vad jag går på. Att formulera ett CV känns bara fjantigt. Vad ska det säga som jag inte redan visat upp?

Så här står jag. Med ett coolt jobb efter att jag avgår och med 4 månader kvar där jag ska ge järnet för min älskade ungdomsorganisation som tagit mig enda hit. Oh, I’m proud!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s