Inlägg nr 100

Det här är inlägg 100 på den här bloggen. Jag har bloggat sedan 2005 och firar därmed i höst mitt sjunde år som bloggare.

Jag har ingen aning om vilka mina läsare är. En stor bunt UNF:are eller annat folk för IOGT-NTO-rörelsen lär det vara. Några vänner och familjen såklart. Finns det några ”externa”, alltså folk jag inte träffat eller mer eller mindre umgås med?

Utifrån detta är det svårt att veta vad folk tycker är intressant. Är det för mycket alkoholpolitik, personligt dravvel eller vardagshändelser? Eller är det just mixen som är det som gör den rolig att läsa?

Jag vill att min blogg ska vara precis som det står överst, ordförandeskap i UNF, relationer och reflektioner. Jag skriver inte för någon annan skulle utan det jag vill skriva om, varken mer eller mindre. Men om folk tröttnar på att läsa den pga vissa delar så vill ju jag heller inte skriva om den.

Lättast blir om läsare sa vilka dom var och vad de vill läsa om/inte läsa om. Men den frågan har andra bloggare ställt förr och jag har läst men inte kommenterat så jag förväntar mig ingen massiv respons. Men jag är inte bitter och vill gärna bli överraskad. Jag är glad att jag fortfarande bloggar och har läsare. Puss på er!

Nostalgitripp: Saker jag haft

Jag har rensat bland diverse saker och funnit flera mer eller mindre underliga saker jag använt i mina dagar. Varför jag sparat vissa saker är ännu konstiga. Allt skapar minnen men mycket få av sakerna har någon som helst relevans eller användningsområde idag. Så jag gjorde samma sak som med de grejer jag gjort. Jag fotade och slängde eller skickade på loppis.

Mitt favoritpingisracket som jag använda i otaliga runder rundpingis. Älskade när de coola gillarna la upp till mig så jag fick smascha ut de stöddiga. 

Löshåret från flätorna jag gjorde i Uganda. Vad hade jag tänkt att jag skulle använda det till i framtiden? Jag är en jävla sparare. 

Vet inte om detta var någon bibel för mig men den svarade på frågor som vilken frisyr som passar till vilket ansiktsform, hur en sydde om kläder som en var trött på och hur en gjorde sina egna ansiktsmasker. 

Min första seriösa pojkvän Rickie i en väldigt mycket too-much-ram

Nageltatoos, klistermärken med budskap och kändisbilder, tygtryck och vanliga tatueringar. Alla för fina för att använda. Så i stället för att använda dom när jag tyckte att det var snyggt och när de var inne är de nu sparade i 10 år för att nu inte alls vara gångbara och därmed skickade på loppis. Ett problem jag har är att jag sparar allt som jag tycker om istället för att använda det. 

 

 

Nostalgitripp: saker jag gjort

Jag har rensat bland diverse saker och funnit flera kreativt skapade ting som jag producerat i mina dagar. Allt skapar minnen och mycket av det är jag stolt över. Men inget av det har jag använt  på 8 år. Det har legat nedpackat i en låda och glatt mig var tredje år när jag packat upp, bara för att kolla vad jag har.

Så jag bestämde mig för att fota och he på loppis/slänga. På så sätt finns ju minnena kvar fast i mycket mindre format.

Målad glasburk. I färgordning som är väldigt typiskt mig på mellan och högstadiet. Fin men vad använder jag den till och var passar den i ett hem?

En lila axelväska. Som en del av min hippietid jag hade. Faktiskt inte snygg någonstans men rätt rolig. 

Godispapperlampa. Samlade ihop transparent godispapper och gjorde en lampa av detta. Rätt häftig och cool idé, inte jättesnygg. Men samma här, var passar den i ett hem?

Keramikservis gjord på gymnasiet. Inte jättefin eller funktionell men lite cool. Alltid svårt att göra sig av med saker jag gjort. 

En annan keramikservis. Väldigt mycket finare och fullt funktionell. Men nej, jag kommer inte tycka att den är det finaste som jag helst av allt har i skåpen. 

En tredimensionell gubbe i ståltråd. Den här gör mig glad men passar ingenstans. 

Kan inte anklaga mig själv för att ha legat på latsidan under mina bild och keramiklektioner

Messi!

Nu har jag varit upp och lämnat Lejben hos mamma och pappa så jag kan jobba häcken av mig på Almedalen nästa vecka. Deras nykomling Messi är som en lealös nallebjörn med jordens största tassar och gosig päls. Lejba gillar honom inte riktigt än men det ändras nog snart.

På tal om: när nykterism inte är politik

Blev inspirerad av facebook-kommentarer med anledning av mitt förra inlägg.

Precis som det finns de homosexuella par där deras läggning enbart är kärlekkärlekkärlek och inget politiskt ställningstagande alls så finns det ju såklart massor av nykterister som av tusen olika anledningar inte dricker alkohol utan att de för den delen finns något politiskt bakom det livsvalet. Inget intresse för en restriktiv alkoholpolitik, kunskap om totalkonsumtionsmodellen eller behov av att övertyga andra om sin sak. Bara ett eget val att själv dricka alkoholfritt.

Men nykterister och homosexuella provocerar fortfarande i vårt samhälle oavsett om de har politiska orsaker till sitt sätt att leva sitt liv. De får alla ta fighten, förklara sig och med dömande blickar se sig utpekade. Skillnaden är att den med politiska orsaker ofta söker debatt, vill aktivt förändra normen och tänker också aktvit provocera. Medan den opolitiska bara vill leva sitt liv (obs inget fel med det). Båda bidrar genom att bara vara och båda får ta skit.

Och som sagt: om alla alkoholkonsumenter kommer undan utan att behöva ha koll på varken alkoholpolitik eller alkoholnormen varför skulle då inte nykterister kunna göra det?

Frågan är ju om politik-nykterister och politik-homosexuella blir irriterade eller på annat sätt stör sig på de bara-ett-livsvals-nykteristerna och kärlek-kärlek-kärlek-homosexuella för att de inte mer aktivt är med i kampen för att förändra normerna.

Vad tror du?

Anja: när homosexualitet inte är politik

Jag har varit enkelspårig men blivit upplyst, känns skönt. För typ fem år sedan trodde jag att nästan alla som var lesbiska också var engagerat kritiska till heteronormen och patriarkatet. Och att deras kärlek till personer av samma kön var ett sätt att manifestera detta. Såklart inte som någon huvudanledning men som ett lite extra förtydligande.

Men så lärde jag känna några fler lesbiska par och lyssnade på Anja i Sommar i P1. För henne och uppenbarligen för många andra par är deras sexuella läggning ”bara” kärlekkärlekkärlek och ingen politik alls. Allt de önskar är att få älska vem de vill utan att behöva motivera eller förklara. Eller vara politiska.

Om alla heterosexuella par kommer undan utan att behöva ha koll på varken könsmaktsordningen eller heteronormen varför skulle då inte homosexuella par kunna göra det.